Igår besökte vi Långviken med Johanna och Konstantins slädhundar. En sommarledig skara Huskys välkommnade oss nyfiket på rastgården. I alla åldrar och med varierande drag skällde de glatt utan att skrämma dem som kunde läsa kroppspråk och sansviftande.

Man är van att se dem i vintermundering så det såg magra ut i den tunna pälsen. Vissa av de enligt Johanna skyggaste ställde sig keliga mot våra ben, vad vi nu kan tänkas ha betytt.

Där och då under en av värmeböljans varmaste dagar passade vi på med ytterligare ett dop i Storavan bredvid. Vattnet var av kroppstemperatur så det var svårt att ta sig upp.

Över lite utomhusgrillning berättade Johanna om livet som hunduppfödare och hundslädesentusiast. Hur inkomstren är anpassad till turisternas och de gästarbetande ingenjörernas äventyrslystenhet. Men att det går bra, de vågar satsa med en större kennel säsong på säsong.