Den siste kommunaltjänstemannen

Under en upptäcktsfärd på vinden i Navet, den numera hädangångna Burträsk kommuns högborg och Vuxenskolans nuvarande hemvist, gjorde jag en häpnadsväckande upptäckt. I ett dolt hörn, nästan helt täckt av skräp och bråte, återfann jag resterna av vad som tycktes vara en arbetsplats. Efter att ha avlägsnat åtskilliga lager av damm och spindelväv, uppenbarade sig ett skrivbord med en närmast komplett uppsättning av den gängse byråkratens arbetsutrustning. När fältarbetet utökades till övriga hörn av det fullbelamrade förrådet, kunde ytterligare bitar läggas till pusslet – bitar som sammantaget utgjorde lämningarna av en säregen livsform på den gistna gamla vinden.

Med ett urval av dessa fyndigheter som bas, kunde jag i foajén till Navet tidigare i veckan presentera en rekonstruktion av hur denna kommunala arbetsplats kan ha sett ut.

Rekonstruktion: Den siste kommunaltjänstemannens arbetsplats
Bild 1: Rekonstruktion av Den siste kommunaltjänstemannens arbetsplats

När jag kunde konstatera att dessa föremål utgjorde spåren efter en mänsklig individ, uppenbarade sig genast den centrala frågan – efter vem? Föremålens sammantagna totalitet pekar mot en profil av klart byråkratisk karaktär; typbilden av den kommunala tjänsteman som med skrivmaskin och hålslagare i hand söker uppfylla sina ålagda plikter med nit och hängivenhet.

Vid en närmare studie av objekten får vi också veta en hel del om denne byråkrats vanor och egenheter, hans “morals and manners”, för att tala med Arthur Conan Doyles odödlige hjälte Sherlock Holmes.

I likhet med många andra kontorsarbetare intar kaffet en central betydelse i vår tjänstemans världsbild, något som återspeglas såväl i fyndigheter av använda kaffekoppar och kaffebefläckade dokument, som i den egenheten att han i sina många efterlämnade skrifter konsekvent nedtecknar dryckens namn med enbart versaler. Det av allt att döma kopiösa intaget av kaffe tycks dessvärre också ha gett upphov till återkommande och emellanåt svårartade magproblem.

En närmare granskning ger dock vid handen att denne till synes ordinära tjänsteman också har sina excentriska sidor. Loggboken för fredagen 12 februari av okänt år ger visserligen inblick i en arbetsrutin präglad av planering och dokumentation, men plötsligt bryts rutinärendena av ett poesiförsök med ursprung i ett plågat sinne.

Mest anmärkningsvärt av alla skriftliga fynd är dock föredraget om “den effektiva förvaltningen”, som med sitt omfång på 430 sidor snarast liknar en akademisk avhandling. Här framträder en verklig riddersman och byråkratisk agitator för vilken kommunen blivit existensens högsta mål och mening; den timide kontorsråttan förvandlad till visionär pionjär. Skriften uppvisar en aktningsvärd glöd och retorisk kraft. Nedan presenteras för läsaren den provisoriska inledningen.

Dokument 212: Utkast till föredrag om “Den effektiva förvaltningen”

Dessa föreliggande objekt ger oss en god bild av den individ som jag valt att kalla Den siste kommunaltjänstemannen, men det finns fler dimensioner av detta mysterium. Under den komplicerade processen med att försöka datera föremålen har jag nämligen upptäckt att åtskilliga av dem är av senare datum än 1973, det år då Burträsk kommun upphörde att existera och den kommunala förvaltningen omlokaliserades till den nya centralorten Skellefteå. Det går därmed inte att dra någon annan slutsats än att denne nitiske tjänsteman fortsatt sitt arbete även efter det att den egentliga anställningen upphört.

Med upplösningen av Burträsk kommun tycks vår tjänsteman ha genomgått en psykologisk förvandlingsprocess, varvid bygden börjar anta allt mer mytiska dimensioner. Hans senare skrifter tyder på en förvriden och delirisk världsbild, där Burträsk blivit Olympen, Navet ett pennfäktarnas ärorika Valhall, och det uteblivna Kalvträskloppet en årlig Golgatavandring.

Objekt 41: En bunt inträdesbiljetter till det återuppväckta Kalvträskloppet; oanvända

Utöver hängivenheten till Burträsks forna municipalsamhälle, uppvisar tjänstemannen även en fetischisering av själva kommunhusets arkitektur, inredning och möblemang. Han använde sig av en uppsättning av de för tingssalen specialdesignade borden och stolarna, och bland den bevarade korrespondensen finns flertalet gagnlösa försök att värva Navets upphovsman Birger Dahlberg från sitt jobb som stadsarkitekt i Skellefteå, för motsvarande position i den då redan upplösa Burträsk kommun.

Objekt 1: Sammanträdesbord; kommunhuset i Burträsk

Med hjälp av otaliga objekt, dokument och efterlämningar har jag alltså kunnat konstruera en bild med viss detaljskärpa av Den siste kommunaltjänstemannen. Den fulla vidden av detta märkliga öde kommer vår mänskliga fattningsförmåga förmodligen aldrig helt att kunna omfamna, och många frågetecken återstår att räta ut. Några av fynden ger vid handen att denna byråkrat fortlöpt i sin verksamhet in på denna sida millennieskiftet, en realitet som framstår som lika delar tragisk och heroisk.

När jag först började vandra etnografens smala stig för många herrans år sedan var denna typ av upptäckt mina glödgade drömmars ouppnåeliga mål, och att finna en sådan materiell och mänsklig guldgruva som här föreligger har varit en av min yrkeskarriärs verkliga förmåner.

Den fullständiga historien landar i bokhandlarna till hösten.

Med varma hälsningar,

Johannes Hagman – socialantropolog, etnograf och författare

BOOK NOW

VÄLOMMEN
till sommarens projekt i Burträsk

27 juni – 7 aug 2022

Vi kommer att husera centralt i tegelhuset Navet med en egen våning av hushåll och föreläsningssal vilken må fungera som ateljé. Dessutom med tillgång till en del av Hembygdsföreningens lokaler och ytor.
Burträsk har de nödvändigaste tillgångarna med den större staden Skelleftå en bit bort.

Vi har 10 bokningsbara bäddar åt gången.
Deltagarna får enbart ankomma och avfärda på
måndagar för att underlätta Tomma Rums administration.
Ni får boka en vistelse upp till 3 veckor.

BOKA NU

Äntligen Återigen

Efter ett vinterhalvår av trevande småtrevligt besöktes till slut en kandidatvärd för sommaren; Burträsk.
Josefin guidades genom alla möjligheter som kunde frambringas av en entusiastisk Sören. Involverad i Studieförbundet som han är, syntes stora delar av det fd kommunalhuset NAVET, där Vuxenskolan nu huserar. Eventuella projektrum på fjärde våningen med tidigare domstolssalar och hushållsnödvändigheter vandrades igenom.

Samhällets övriga attraktioner i form av bl.a., icke att förglömma, naturens undersköna omgivningar förmedlades sedan övertygande under Tomma Rums årsmöte i april. Trots frågetecken som överlevde, var det enkelt att välja vistelseort för sommaren 2022.

Tack för i år!

Thanks to all participants, locals and collaborators for making this summer’s edition of Tomma Rum so memorable.

We will be back next year!

Have a nice autumn.

Samlade intryck från Vännersta samt angränsande byar

Allt hinns inte med, som man tänkt sig.

Här kommer ett litet album med instrumentala låtar inspelade på logen i Vännersta, färdigställda i efterhand. Det är mest gitarr, tillsammans med naturljud inspelade i området.

Några samlade intryck från ett par fantastiska veckor vid höga kusten.

Hälsningar, Johannes

Lärlingsanteckningar

Du måste ha distans

Tryck hårt

Hårdare 

Tryck där i mitten

Han säger så, Tryckmästare Mikael

Hamna inte för långt ut i kanten

Jo, så visar han

Vi ser på

Anar utan förstå

I vattnet kommer Det fram

Den framkallande duschen

Inte för grå

Inte för mellan

Han sa att svärtan är viktig. 

Härdas utav ljus

Penselstråken blir en del

Missta er 

om ni är redo

Kan va bra 

Så glömde vi grunddraget.

Patty Pajak

Screentrycksworkshop med Tryckmästere Mikael Arvidsson

Greetings from Solveig

I loved being a kid. Exploring and wondering over things the world exposed to me, without any worries or burden of obligations. Then suddenly you find yourself grown up and then society expects you to behave in a certain way. You have sweet and sour responsibilities, such as bills to pay, job to take care of and not least perhaps children of your own. There might not be so many opportunities to play. Well, being a middle aged employee with a very expensive hobby of being an artist too, Tomma rum is paradise. Let alone when taking place in beautiful Vánnersta located in a World heritage Unesco site Höga kusten.


This week our main project was to make masks, resulting in a parade down the main street of Vannersta, and even a film was made with mysterious masked characters!

This time I also got the opportunity to connect to the very deepest black corners of my soul, by participating in the black smith workshop! Swimming in the lake like a true nymph is something very precious to me. Not least I am so grateful to meet all these beautiful people of Tomma rum. Tack så mycket!

Kram, Solveig

Premiärutställning i Vännersta

I går öppnade årets första utställning med Tomma rum. Oväntat välbesökt i regnet, och det känns kul att ha samlat ihop gruppen till en gemensam kraftansträngning. Utställningen är fortsatt öppen idag!

Konsten i Nordingrå: Christer Carlstedt

Dagen innan årets Tomma rum officiellt inleds hölls avslutningen av en utställning med den nyligen avlidne Örnsköldsvikskonstnären Christer Carlstedt. Det var en fin kväll där konstnärer och vänner delade med sig av minnen och intryck av Carlstedt.

Utställningen i sig visade prov på ett finkänsligt konstnärskap där naturen intar en central plats. Nedan följer några bildexempel.