Före de flesta deltagares avfärd, lyckades vi efter en hel veckas försök till slut anordna en angenäm fikastund med vår granne Irina, som förutom gudomliga pannkakor även delade med sig av sina humoristiska erfarenheter som nykommen till Sverige och Burträsk.

Andréas inledde sedan packning och städning av sommarens Tomma Rum. Olyckligt nog i stort allena trots sinande deltagares improviserade insatser. Detta då övriga tilltänkta städteam, Daniel och Tomas, hamnat på övervåningen med bekräftat smittade av COViD. En tråkig slutkläm på en mycket givande och lärorik sista vecka av Sveriges mest utvidgande konstnärsresidens.

En av tidningen Norrans kulturintresserade journalister, Åsa Juthberg, har under hela sommaren nyfiket hållit koll på projektet i Burträsk. Men först nu vid slutet lyckats boka in ett besök under söndagens vernissage i Kvarnbyn. En kvick men någorlunda bild av föreningen, projektet och veckans utställning. Bedöm själva :

Konstnärer från hela världen ställde ut i Kvarnbyn

Under sommaren har 36 konstnärer från olika delar av Sverige, och världen, turats om att bo och skapa på gamla kommunhuset Navet i Burträsk. Konsten valde de att visa upp i årets by 2019: Kvarnbyn.

Varje sommar sedan 2003 har den ideella föreningen Tomma rum arrangerat konstprojekt på små orter runt om i landet. Under tidigare år har de bjudits in till bland annat Vilhelmina och Skellefteå. Lokaler som annars skulle stå tomma, därav namnet, fungerar som bostad, ateljé och utställningsrum för konstnärerna. I år föll valet på Burträsk.

– Vi i föreningen väljer den ort som erbjuder bäst boende, säger Daniel Torarp, Stockholm, lite finurligt.

Det görs inget urval bland de konstnärer som vill delta utan det är principen “först till kvarn” som gäller. Dagens utställare verkar glada att just de var först till Kvarnbyn.

– När vi kom hit och såg den här platsen tyckte alla att det var otroligt vackert. Vi kände att den skulle passa fint för utställningen, säger Andréas Brännström.

Ett av hans verk är ett suggestivt pianostycke baserat på gångavståndet mellan björkarna i Europas längsta björkallé, som finns i Kvarnbyn.

Andréas bor i Luleå men härstammar från Ursviken. Han och Sara Forsström, Avaborg, är de enda lokala konstnärerna i gänget. Varje vecka har nya konstnärer flyttat in i Navet, och totalt har det alltså blivit 36 stycken under sommaren. Ryktet om projektet har spridit sig i bygden och utställningarna har lockat ett fyrtiotal besökare varje vecka.

– Vi har till och med haft besök av Ursvikens MC-klubb, säger Andréas Brännström med ett leende.

Under en upptäcktsfärd på vinden i Navet, den numera hädangångna Burträsk kommuns högborg och Vuxenskolans nuvarande hemvist, gjorde jag en häpnadsväckande upptäckt. I ett dolt hörn, nästan helt täckt av skräp och bråte, återfann jag resterna av vad som tycktes vara en arbetsplats. Efter att ha avlägsnat åtskilliga lager av damm och spindelväv, uppenbarade sig ett skrivbord med en närmast komplett uppsättning av den gängse byråkratens arbetsutrustning. När fältarbetet utökades till övriga hörn av det fullbelamrade förrådet, kunde ytterligare bitar läggas till pusslet – bitar som sammantaget utgjorde lämningarna av en säregen livsform på den gistna gamla vinden.

Med ett urval av dessa fyndigheter som bas, kunde jag i foajén till Navet tidigare i veckan presentera en rekonstruktion av hur denna kommunala arbetsplats kan ha sett ut.

När jag kunde konstatera att dessa föremål utgjorde spåren efter en mänsklig individ, uppenbarade sig genast den centrala frågan – efter vem? Föremålens sammantagna totalitet pekar mot en profil av klart byråkratisk karaktär; typbilden av den kommunala tjänsteman som med skrivmaskin och hålslagare i hand söker uppfylla sina ålagda plikter med nit och hängivenhet.

Vid en närmare studie av objekten får vi också veta en hel del om denne byråkrats vanor och egenheter, hans “morals and manners”, för att tala med Arthur Conan Doyles odödlige hjälte Sherlock Holmes.

I likhet med många andra kontorsarbetare intar kaffet en central betydelse i vår tjänstemans världsbild, något som återspeglas såväl i fyndigheter av använda kaffekoppar och kaffebefläckade dokument, som i den egenheten att han i sina många efterlämnade skrifter konsekvent nedtecknar dryckens namn med enbart versaler. Det av allt att döma kopiösa intaget av kaffe tycks dessvärre också ha gett upphov till återkommande och emellanåt svårartade magproblem.

En närmare granskning ger dock vid handen att denne till synes ordinära tjänsteman också har sina excentriska sidor. Loggboken för fredagen 12 februari av okänt år ger visserligen inblick i en arbetsrutin präglad av planering och dokumentation, men plötsligt bryts rutinärendena av ett poesiförsök med ursprung i ett plågat sinne.

Mest anmärkningsvärt av alla skriftliga fynd är dock föredraget om “den effektiva förvaltningen”, som med sitt omfång på 430 sidor snarast liknar en akademisk avhandling. Här framträder en verklig riddersman och byråkratisk agitator för vilken kommunen blivit existensens högsta mål och mening; den timide kontorsråttan förvandlad till visionär pionjär. Skriften uppvisar en aktningsvärd glöd och retorisk kraft. Nedan presenteras för läsaren den provisoriska inledningen.

Dessa föreliggande objekt ger oss en god bild av den individ som jag valt att kalla Den siste kommunaltjänstemannen, men det finns fler dimensioner av detta mysterium. Under den komplicerade processen med att försöka datera föremålen har jag nämligen upptäckt att åtskilliga av dem är av senare datum än 1973, det år då Burträsk kommun upphörde att existera och den kommunala förvaltningen omlokaliserades till den nya centralorten Skellefteå. Det går därmed inte att dra någon annan slutsats än att denne nitiske tjänsteman fortsatt sitt arbete även efter det att den egentliga anställningen upphört.

Med upplösningen av Burträsk kommun tycks vår tjänsteman ha genomgått en psykologisk förvandlingsprocess, varvid bygden börjar anta allt mer mytiska dimensioner. Hans senare skrifter tyder på en förvriden och delirisk världsbild, där Burträsk blivit Olympen, Navet ett pennfäktarnas ärorika Valhall, och det uteblivna Kalvträskloppet en årlig Golgatavandring.

Utöver hängivenheten till Burträsks forna municipalsamhälle, uppvisar tjänstemannen även en fetischisering av själva kommunhusets arkitektur, inredning och möblemang. Han använde sig av en uppsättning av de för tingssalen specialdesignade borden och stolarna, och bland den bevarade korrespondensen finns flertalet gagnlösa försök att värva Navets upphovsman Birger Dahlberg från sitt jobb som stadsarkitekt i Skellefteå, för motsvarande position i den då redan upplösa Burträsk kommun.

Med hjälp av otaliga objekt, dokument och efterlämningar har jag alltså kunnat konstruera en bild med viss detaljskärpa av Den siste kommunaltjänstemannen. Den fulla vidden av detta märkliga öde kommer vår mänskliga fattningsförmåga förmodligen aldrig helt att kunna omfamna, och många frågetecken återstår att räta ut. Några av fynden ger vid handen att denna byråkrat fortlöpt i sin verksamhet in på denna sida millennieskiftet, en realitet som framstår som lika delar tragisk och heroisk.

När jag först började vandra etnografens smala stig för många herrans år sedan var denna typ av upptäckt mina glödgade drömmars ouppnåeliga mål, och att finna en sådan materiell och mänsklig guldgruva som här föreligger har varit en av min yrkeskarriärs verkliga förmåner.

Den fullständiga historien landar i bokhandlarna till hösten.

Med varma hälsningar,

Johannes Hagman – socialantropolog, etnograf och författare

VÄLOMMEN
till sommarens projekt i Burträsk

27 juni – 7 aug 2022

Vi kommer att husera centralt i tegelhuset Navet med en egen våning av hushåll och föreläsningssal vilken må fungera som ateljé. Dessutom med tillgång till en del av Hembygdsföreningens lokaler och ytor.
Burträsk har de nödvändigaste tillgångarna med den större staden Skelleftå en bit bort.

Vi har 10 bokningsbara bäddar åt gången.
Deltagarna får enbart ankomma och avfärda på
måndagar för att underlätta Tomma Rums administration.
Ni får boka en vistelse upp till 3 veckor.

BOKA NU

Efter ett vinterhalvår av trevande småtrevligt besöktes till slut en kandidatvärd för sommaren; Burträsk.
Josefin guidades genom alla möjligheter som kunde frambringas av en entusiastisk Sören. Involverad i Studieförbundet som han är, syntes stora delar av det fd kommunalhuset NAVET, där Vuxenskolan nu huserar. Eventuella projektrum på fjärde våningen med tidigare domstolssalar och hushållsnödvändigheter vandrades igenom.

Samhällets övriga attraktioner i form av bl.a., icke att förglömma, naturens undersköna omgivningar förmedlades sedan övertygande under Tomma Rums årsmöte i april. Trots frågetecken som överlevde, var det enkelt att välja vistelseort för sommaren 2022.