Vecka 3 Inledes med bastubad, turer i stenbrotten och bad i tjärnen. Under Söndagseftermiddagen visade vi veckans projekt från Tomma Rum med film, animation, performance, foto och installation. Vi möttes av engagerade besökare med många reflektioner, tankar och historier från trakten.
i ett annat väder, vi fem som är här, springer på varandra i skogen, springer på vildsvin i skogen, alla landskap som pågår samtidigt, kvarlämningarna från stenhuggarsamhället/norge alldeles bredvid/graniten/ortsbefolkningen ger så många idéer och ändå händer så mycket mer. i söndags hade vi sommarens första vernissage, efteråt på restaurangen i samma hus frågade ägaren om vi hörde musiken han satt på, ja!, hör ni vilken låt det är? empty rooms
De flesta av oss anländer 26 juni. Vi kastas rakt in i Korpis kulturliv och allas välkomnande vis. Konsertrep på Kulturhuset, en trask runt i byn. Kollar in Medborgarhuset och landar tillbaka på Kulturhuset för måndagsmiddag med systrarna Nylund från Korpilombolo Kulturförening.
Sedan far några på nattbadsturné i midnattssol. De andra far i lånad bil efter Eva Kvist ut i skogen på grusiga vägar. För att vara med och se renmärkningen som är igång nu efter midsommar och fram till mitten av juli. Keisuke tar upp ljuden av renarnas kallande på varandra och deras klickande fotleds-ljud. Myggen och ljuset är båda mycket.
Första dygnet har vi sällskap av Andréas, Lina och Katten. De far sedan söderöver och kvar är vi som ska vara här första veckan. Josefin, Ylva, Keisuke och Minna.
Vi blir inbjudna av Birgitta Rantatalo på Kopris utebad att måla staketet. Färgbolaget i Överkalix sponsrar och levererar röd, gul, blå, svart, vit och penslar direkt till badet! Fredag blir stora målningsdagen. Vi målar med många av dem som redan är och badar och några som kommer för att bara måla. Vi målar och badar och målar. Det blir maneter full ut på staketet! Och lite hembakad småfika från badkiosken i munnen.
Så far vi till Oranki art, skulpturpark i Finland. Vår husgranne Alex kör oss med sin bil. Ibland bromsar vi hårt för renar som traskar på vägen. Då behöver bilen vila lite innan den orkar lägga i en växel igen och vi kan fara vidare. Vidderna och nattljuset suger i bröstet.
Framme sprayar vi oss med sjö och hav och klistrar anti-mygg-klistermärken i fejset innan vi går upp på skogsåsen fylld med 200 konstverk. I slutet av stigen öppnar sig ett djupt grustag. Vi kastar stenar nerför randen och det ekar. Stenarna rasslar och klonkar neråt. Vi leker där länge. Keisuke spelar in ljuden med en stor mikrofon.
Vi råkar också på Pekka bland myggsvärmarna i skogen, han som startade Oranki Art, innan vi far hemåt. På vägen stannar vi i Svanstein och Josefin och Minna midnattssolbadar med hisnande utsikt.
Teurajärvidagarna blir nån slags slutkläm på veckan. Vi far dit med skjuts av Kristina och Barbro. Kören sjunger och många sjunger med från texthäften som delats ut. En visa berättar om Teurajärvis historia och vi sjunger alla om avfolkningssorgen och ett nytt hopp om mer liv, nu när några flyttar tillbaka och andra helt nya kommer hit. Köttsoppa med klimp och våffla med kaffe. Hangasjärvifamiljen spelar. Dragspelet sjunger. Efteråt badar vi i Finnijoki och liftar tillbaka hem med Barbro och vår husgranne Chinoi.
Nu har Josefin farit, imorrn Minna med. Keisuke och Ylva stannar en vecka till och nya deltagare anländer imorgon.
I allt som pågått, nu i avrundning. Veckan har innefattat utforskande och fördjupat arbete inom flera praktiker inkorporerandes orten vi befunnit oss på. Film skildrandes liv i Burträsk, väv med överblick av trailerparken vi ställde ut i med invävt gräs från platsen, högtalare i glas, muralmålning på mcklubben där vi ställde ut, projicering av vatten från burträsk på stenblock hittade här, textilt arbete färdandes på burträsket samt som performance, textuellt arbete kring interaktion, performance av lokal konstnär. Nedan, dokumentation från utställning av projekten vecka 29. Deltagande Tomma rum-konstnärer: Elton Kore, Lina Kac, Lucia Pagano, Lars Jonsson, Sara Ocklind, Lina Sundén, Minna Rombo Zetterlund, Ernesto Sánchez Valdés, Josefin Ljungman och lokal konstnär Pim Lindgren.
Vecka 29 i Burträsk har levts lika mycket utomhus som inomhus. Flit, försök, interaktion. Imorgon stundar utställning med veckans deltagare samt lokal konstnär i mcklubben Rebooted MCs lokaler och trailerpark!
Nya konstnärer har anlänt Burträsk! Här i utforskande av omgivningarna samt invigande bingokväll (med förhoppning om att avancera till burträskbingo under veckan)
Vädret till trots blev utställningen på Burträsks vackra Hembygdsområde mycket välbesökt och vi räknar att ett 50-tal personer besökte utställningen! Såväl MC-klubben, Hembygdsföreningen, Nävarnas hus, Hattmuseet, Släktforskarföreningen, familj, Camping och Cafépersonal samt ströbesökare passerade under dagen och bidrog till en mycket lyckad genomförd utställning! Vi är också superglada att konstnären Kristina Malmén, Burträsk deltog med sina verk i utställningen! Elton Kore visade en installation med målningar i A4-format som skapats under veckan. Kristina hade med åtta målningar med motiv från burträsk med omnejd. Petra deltog med fyra verk i blandteknik och Maria med ett större broderiarbete. Andréas deltog med ett specialskrivet pianostycke för björkallén i Bygdeträsk på 90 minuter och visade ett fotografi från Hembygdsföreningens samling. Tusen tack för en fin vernissage och en otroligt lyckad vecka! Redan idag anländer några av den kommande veckans deltagare som kommer bli fullspäckad av konst och konstnärer här i Burträsk!
Tomma rum i Burträsk bjöd på underbara förutsättningar. Detta var verkligen en av årets höjdpunkter, väl värd en veckas obetald semester. Tråkigt nog för mig själv blev jag nästan omedelbart sjuk i covid-19 och isolerades enligt konstens och fhm:s alla regler i ett rum som trollades fram på vinden. Rummet, som föreföll ha stått oanvänt sedan 1900-talet, blev en central del av min upplevelse och informationen i detta inlägg är begränsad till det. Lite konstigt kändes det att ha feber samtidigt som temperaturen inne och ute låg stabilt runt 30-strecket. Sömnen kom lite när som helst och dygnet delades upp i flera små dygn. Skönt då att det var ljust i stort sett hela tiden.
“Tråkigt” är förresten att ta i, det är lätt att glömma sina privilegier. Vaccinet tog bort allt farligt och kvar blev en luftmadrasstripp genom 70-talsblomster. Alvedon gjorde dessutom att det efter ett par dagar kändes som att nu var det dags att göra en liten film och inte bara ligga här och svettas. Ett eget rum med mat uppburen tre gånger om dagen gjorde sitt till. Skapandet rullade liksom på enklare så fort disk och matlagning försvann ur ekvationen.