Bak- och framtidsutsikter

En insikt kring en utsikt som aldrig kan reproduceras nog. Den bedövande Windowsbakgrunden bakom nacken på fredagens grillfester. Spegelvänds i tryck, ofta med elnäten bortsuddade. Tillresta mostrar beklagar ensilagen, andra anser mänskliga ingrepp accentuera naturens trollmakt likt nakenhet förstärks av badtofflor. Termocellen för en envis kamp mot elementen, men får slutligen se sig besegrad. Efter en psykedelisk simtur i rosaskimrande rök bäddar jag förnöjt ner mig med detta träsnitt fastetsat på hornhinnan.

Tack från Kim för två vackra veckor <3

Hälsning från vacker epok

Jag satt i ett rum i en nedlagd träskofabrik, upptagen av att fästa ormbunkar på en kartongmask. Trots att det var kväll behövdes ingen elektricitet, bara det naturliga ljuset från en lång skymning som aldrig blev natt utan färgade världen blå i någon timme innan den direkt vände till gryning. Oförmögna att hantera all skönhet hade vi som människor ofta gör vänt oss till det ceremoniella. Alla gjorde varsin mask och senare samma skymning tågade vi genom byn under ordlös sång och pling pling. Det var en bra session. Utan att riktigt kunna svara på hur upplevde vi att vi bemött bergen, ängarna, husen och de däremellan snirklande vägarna på ett korrekt sätt. En filminspelning ägde rum, på en rulle av det anrika formatet 16mm i ett exemplar av den anrika kameran Bolex Paillard. Möjligen skulle vi inte lyckas framkalla den – hur funkar det egentligen med reversal? Kunde vi få bort eventuell remjet? Var tri-x och d76 som ler och långhalm eller tvärtom? – men det spelade ingen roll. Det viktiga var inte att titta på filmen utan filma. En del ögonblick för bildbaserade sociala medier uppenbarade sig, sånt får man räkna med. Jag märkte plötsligt att jag vandrat ett tag. Benen var trötta och den blå timmen hade inträtt. Var befann jag mig? Varför hade jag inte längre på mig mitt ormbunkshuvud utan en silverfärgad björns? Vem hade antagit min identitet under tiden jag var borta? Jag tog av masken och såg ut över havet långt nedanför. Ett fotografi av Tove Jansson. Vi stod där en bra stund och tittade. Lite film fanns fortfarande i Bolexen, men det fanns också en tracking shot kvar att göra när vi var tillbaka vid bilen. Ibland är landskapet den bästa filmen.

/Micke Cedlind

Monsters parade, blacksmith and lake swimmings

28/05/2021 — 05/06/2021

Why should we come back to normal life after a week like this ?

Great place to stay + great people + great food + sunbathing everyday and here you have your magical recipe to live the best summer experience.

Oh and I had no idea I would leave Vannersta wanting to learn swedish in a year and basically come back every summer I can

Thank you for these days in paradise 🙂

Adélie

When the moose turns blue – 28 June till 5th of July

wow wow wow where do I begin. We would wake up every morning to Hannah singing her daily favourite Limp bizkit song and then breakfast a la grattis from a delicious lil cafe next door. We are talking breakfast buffet. All you can eat. And coffee from a waterfall. Then the day begins and wow nelly does it begin. I wont spoil the details of every day. It’s best to experience it without the trailers. But i will say this. Ever heard of a place called halong bay? That place in Vietnam that is on everyones top 10 places to see in the world? Well you can forget Halong bay because this is better. Montains popping out of beautiful bodies of mercurial lakes like fresh zits waiting to pop. You’ve had a busy day and didn’t make time to hike? no problemo! Go on a hike at midnight and you still see further than you can see even after laser eye surgery from Colombia. We had the best chefs in town with Michelin star meals. We are talking spinach curry, we are talking normal mans dinner, cakes the size of Tomma rum and cakes like a drooling tigers mouth, we are talking noodles like you never saw it and vegetables roasted in a way that you didn’t believe they were vegetables anymore but more like you are eating the beautiful landscape that you are seeing – While eating it! Oh and a lil gazpacho recipe for you: 2kg tomatos, une gurkino, ett paprika a la verde, an ilya sized splash of white wine vinegar, a kim sized klunk of olive oil and then a little more because you underestimated the kim sized klunk, and of course salt and pepper and a little sprinkle of sugar if you’re feeling the moose. Worth every second of the 4 bus changes. Just for gods sake don’t forget your silicon ear plugs if Micke is staying at the same time as you.

Slututställning på fredag 10-15

Slututställning Tomma Rum på silvermuseet i Arjeplog.

Under slututställningen visas verk från tidigare deltagare tillsammans med veckans nya konstnärer Yvette Bathgate och Jake Sheperd från Aberdeen i Skottland och lokala konstnären Mona Rönnholm.

Utställning fredag den 9 augusti kl 10-15.

Fritt inträde.
Ingång via lilla gårdshuset.

Vi bjuder på fika med kaffeost.

Hjärtligt välkomna!
https://www.facebook.com/events/351117075838291/

 

Öppet Hus

Idag höll vi vår ateljé öppen för allmänheten i en något mer publik form med nyfikenhet kaffe och umgänge. Ett flertal av ortens konstintresserade tittade förbi och även en del turister.

Vi fick möjlighet att gå en runda och presentera våra egna arbeten samt konversera med en del relevans.
Tanja Andersson framförde kl 13 ett fantastiskt dans performance. En akrobatisk karusell med finraffinerat strösocker.
Mona Rönnholms grafiska verk fick naturligt plats bland oss, besökarnas alster.

Efter gott utfört arrangemang belönade vi oss med stadens pizza.

Mediemakten

Inför vårt Öppet Hus blev vi intervjuade i trädgården av Arjeplognytt, en webbtidning med koll på läget . Marianne driver den och har ett brett kontaktnät med många tips på personer med professioner och aktiviteter åt oss.

Voff

Igår besökte vi Långviken med Johanna och Konstantins slädhundar. En sommarledig skara Huskys välkommnade oss nyfiket på rastgården. I alla åldrar och med varierande drag skällde de glatt utan att skrämma dem som kunde läsa kroppspråk och sansviftande.

Man är van att se dem i vintermundering så det såg magra ut i den tunna pälsen. Vissa av de enligt Johanna skyggaste ställde sig keliga mot våra ben, vad vi nu kan tänkas ha betytt.

Där och då under en av värmeböljans varmaste dagar passade vi på med ytterligare ett dop i Storavan bredvid. Vattnet var av kroppstemperatur så det var svårt att ta sig upp.

Över lite utomhusgrillning berättade Johanna om livet som hunduppfödare och hundslädesentusiast. Hur inkomstren är anpassad till turisternas och de gästarbetande ingenjörernas äventyrslystenhet. Men att det går bra, de vågar satsa med en större kennel säsong på säsong.