Rebooted MC och trailerpark (utstÀllning!)

I allt som pÄgÄtt, nu i avrundning. Veckan har innefattat utforskande och fördjupat arbete inom flera praktiker inkorporerandes orten vi befunnit oss pÄ. Film skildrandes liv i BurtrÀsk, vÀv med överblick av trailerparken vi stÀllde ut  i med invÀvt grÀs frÄn platsen, högtalare i glas, muralmÄlning pÄ mcklubben dÀr vi stÀllde ut, projicering av vatten frÄn burtrÀsk pÄ stenblock hittade hÀr, textilt arbete fÀrdandes pÄ burtrÀsket samt som performance, textuellt arbete kring interaktion, performance av lokal konstnÀr. Nedan, dokumentation frÄn utstÀllning av projekten vecka 29. Deltagande Tomma rum-konstnÀrer: Elton Kore, Lina Kac, Lucia Pagano, Lars Jonsson, Sara Ocklind, Lina Sundén, Minna Rombo Zetterlund, Ernesto Sånchez Valdés, Josefin Ljungman och lokal konstnÀr Pim Lindgren. 

Vecka 29 BurtrÀsk

Vecka 29 i BurtrÀsk har levts lika mycket utomhus som inomhus. Flit, försök, interaktion. Imorgon stundar utstÀllning med veckans deltagare samt lokal konstnÀr i mcklubben Rebooted MCs lokaler och trailerpark!

BurtrÀskbingon

Nya konstnÀrer har anlÀnt BurtrÀsk! HÀr i utforskande av omgivningarna samt invigande bingokvÀll (med förhoppning om att avancera till burtrÀskbingo under veckan)

Det hÀnde pÄ HembygdsgÄrden

Inget oansenligt anslag

VÀdret till trots blev utstÀllningen pÄ BurtrÀsks vackra HembygdsomrÄde mycket vÀlbesökt och vi rÀknar att ett 50-tal personer besökte utstÀllningen! SÄvÀl MC-klubben, Hembygdsföreningen, NÀvarnas hus, Hattmuseet, SlÀktforskarföreningen, familj, Camping och Cafépersonal samt ströbesökare passerade under dagen och bidrog till en mycket lyckad genomförd utstÀllning! Vi Àr ocksÄ superglada att konstnÀren Kristina Malmén, BurtrÀsk deltog med sina verk i utstÀllningen! Elton Kore visade en installation med mÄlningar i A4-format som skapats under veckan. Kristina hade med Ätta mÄlningar med motiv frÄn burtrÀsk med omnejd. Petra deltog med fyra verk i blandteknik och Maria med ett större broderiarbete. Andréas deltog med ett specialskrivet pianostycke för björkallén i BygdetrÀsk pÄ 90 minuter och visade ett fotografi frÄn Hembygdsföreningens samling. Tusen tack för en fin vernissage och en otroligt lyckad vecka! Redan idag anlÀnder nÄgra av den kommande veckans deltagare som kommer bli fullspÀckad av konst och konstnÀrer hÀr i BurtrÀsk!

The madman in the attic

Tomma rum i BurtrÀsk bjöd pÄ underbara förutsÀttningar. Detta var verkligen en av Ärets höjdpunkter, vÀl vÀrd en veckas obetald semester. TrÄkigt nog för mig sjÀlv blev jag nÀstan omedelbart sjuk i covid-19 och isolerades enligt konstens och fhm:s alla regler i ett rum som trollades fram pÄ vinden. Rummet, som föreföll ha stÄtt oanvÀnt sedan 1900-talet, blev en central del av min upplevelse och informationen i detta inlÀgg Àr begrÀnsad till det. Lite konstigt kÀndes det att ha feber samtidigt som temperaturen inne och ute lÄg stabilt runt 30-strecket. Sömnen kom lite nÀr som helst och dygnet delades upp i flera smÄ dygn. Skönt dÄ att det var ljust i stort sett hela tiden.

“TrĂ„kigt” Ă€r förresten att ta i, det Ă€r lĂ€tt att glömma sina privilegier. Vaccinet tog bort allt farligt och kvar blev en luftmadrasstripp genom 70-talsblomster. Alvedon gjorde dessutom att det efter ett par dagar kĂ€ndes som att nu var det dags att göra en liten film och inte bara ligga hĂ€r och svettas. Ett eget rum med mat uppburen tre gĂ„nger om dagen gjorde sitt till. Skapandet rullade liksom pĂ„ enklare sĂ„ fort disk och matlagning försvann ur ekvationen.

Michael Cedlind

Bilder frÄn en (instÀlld) utstÀllning

Ibland gÄr det inte som man har tÀnkt sig. Verken var hÀngda och tombolan laddad, men ödet ville annorlunda. Ett sjukdomsbesked fick oss att stÀlla in i sista sekunden.

Men en utstÀllning hade vi och dokumenterad blev den. HÀr fÄr ni, gott folk, glimtar av den första utstÀllningen under Tomma rum 2022. Utanför och i entrén till Navet, BurtrÀsk.

Blott nÄgra skÀrvor, fragment och aningar. Men ÀndÄ.

Mycket nöje. Och vi kommer tillbaka. Snart, snart.

Heat Wave av Kim Ekberg

Experiment vid sjön av Sofia Vikström

Den siste kommunaltjÀnstemannen av Johannes Hagman

NaturfÀrgat garn av Hannah Wiker Wikström och Ilya Wikström

Coloured Feelings av Unnur Ottarsdottir
Mitt huvud som en basketboll (Work in progress) av John Holm
Rastafarikyrka av Emilie Birket-Smith
Pushing the Inside av Solveig Thoroddsen

Filmrecension: BurtrÀsktrilogin

Detta Ă„r genomförs Tomma Rum i form av en studiecirkel pĂ„ Vuxenskolan i BurtrĂ€sk, vars lokaler vi lĂ„nar. Den första veckan har handlat om BurtrĂ€sks historia och hantverkstradition, med tillhörande studiebesök pĂ„ hembygdsgĂ„rd och hattmuseum. Efter de solstinna arbetsdagarna har kursdeltagarna kylts ner med hjĂ€lp av obligatoriska visningar av Rickard Tegströms filmsvit “Bondebygd”, vilka redogör för BurtrĂ€sks industrialiseringsprocess. Filmerna Ă€r ett rent bestĂ€llningsjobb för BurtrĂ€sks kommun, vars avveckling skildras i svitens avslutande del frĂ„n 1977.

De första tvÄ delarna inspelades simultant under perioden 1947-51. Del 1 Àr en rekonstruktion av tiden kring sekelskiftet 18-1900, och gestaltar bondesamhÀllet titeln refererar till. Tegström har hittat passande Älderstigna skÄdespelare som minns hantverken och jordbruksmetoderna av igÄr. Deras kroppar Àr av ett slag vi sÀllan möter idag, nötta av arbetsliv, hudar som ömsom solbrÀnts och köldnupits.

Estetiskt Àr filmerna av journalkaraktÀr, med förskönande uppsÄt som lyser igenom i narrationens Äterkommande förtydliganden om rolighetsnivÄn i att kÀrna smör/plöja Äkern/gÄ i skolan. Den sydsvenska berÀttarrösten ger bilderna kolonial eftersmak. Men bortsett frÄn den ideologiska styrningen Àr filmerna habila, och ger sammantaget en mÀktig överblick över den aggressiva samhÀllsomvandlingen. Det finns dessutom en inofficiell fjÀrde del, BurtrÀsk 2000 (otrolig titel!) i en filmsvit jag hoppas kommer att fortsÀtta expandera över tid.

Dvd-utgÄvorna frÄn BurtrÀsks Sockengrupp lÀmnar övrigt att önska. De nostalgiskimrande 16mm-filmerna har lagrats pÄ VHS-band inför sin resa in i digitaliteten, vilket ger ett lÄgkvalitativt helthetsintryck. Stundtals bryter sig en frisörreklam in pÄ ljudspÄret, vilket tillsammans med den autogenererade Funai-menyn förhöjer intrycket av hemmavideo. Tegströms filömer förtjÀnar en ordentlig restaurering och ett tillgÀngliggörande pÄ Filmarkivet.se.

Rickard Tegström var liksom Sune Jonsson fotograf med etnologisk inriktning, och skildrade i sitt omfattande livsverk levnadsvillkoren i VÀsterbotten, samt hur dessa under nittonhundratalet kom att förÀndras. Trilogins andra del, som utspelar sig kring 1950 Àr dess egentliga höjdpunkt. HÀr finner vi en brytpunkt dÀr traditionellt leverne fortfarande samexisterar med modernismen i en aldrig sinande framtidstro. Filmens huvudtema Àr bygget av den nya sockenkyrkan, ett imponerande arbete som strÀcker sig över flera Är, och inbegriper mycket av kommunens hantverkskunnande. Denna byggnad Àr Ànnu en av ortens centrala, klocktornet som syns frÄn varstans hjÀlper invÄnarna att hÄlla reda pÄ huruvida klockan Àr fem pÄ eftermiddagen eller pÄ natten.

Den sista, och sÀmsta delen, trean, Àr mer mollstÀmd. Att lÄta den kretsa kring ett möte i kommunfullmÀktige lÄter pÄ förhand som ett genidrag. TyvÀrr faller idén platt pÄ sitt styltiga genomförande, som inte för ett ögonblick framstÄr som vara ett reellt sammantrÀde. Det Àr roligt att se en film som utspelar sig i rummet man tittar pÄ den i, men intresset svalnar trots detta förbluffande snabbt. Största delen av speltiden Àgnas Ät skamlöst hyllande Ät de lokala företag som finansierat densamma. Det finns enskilda höjdpunkter, sÄsom de vackra talen framförda under hembygdsdagarna- vilka sörjer upplösandet av kommunen BurtrÀsk. Annars ger den avslutande filmen en fadd eftersmak till trilogin, en insikt om att tiden verkar röra sig Ät fel hÄll. FastÀn det inte Àr samma liv och rörelse pÄ BurtrÀsksgatorna nu som pÄ 50- eller 70-talen Àr staden fortsatt en ort som erbjuder det mesta en mÀnniska kan begÀra av livet. Snart Àr det dags för BurtrÀsk 2025, vilken förhoppningsvis blir mer Àn propaganda och företagslobbyism.

Kim Ekberg, cirkelledare

Ett par hjÀlpande hÀnder

Även fast jag har hört namnet BurtrĂ€sk flertalet gĂ„nger – i mitt ungefĂ€r trettiosexĂ„riga liv – sĂ„ kunde jag sĂ„ sent som bara för nĂ„gra veckor sedan peka ut exakt vart det lĂ„g. Det har visat sig vara en förlust, inte minst för min egen del.

Att slöjd- och hantverkstraditionen Àr stark i norra Sverige Àr det kanske tyvÀrr fÄ som kÀnner till, Àn mindre och mer synd om dess inneboende egenskaper, vilka vi kanske skulle behöva vara mer medvetna om i vÄr tid.
I södra Sveriges storstĂ€der Ă€r det inte ovanligt att lĂ€sa en ledarsida eller krönika, alternativt att se ett nyhetsinslag, vilka alla berör vĂ€rdet av inkludering, miljömedvetenhet och mĂ€nniskans behov av att lösa problem av sĂ„dana karaktĂ€r. Konstigt nog – och tyvĂ€rr – nĂ€mns nĂ€stan aldrig slöjdens och handarbetets berikande mĂ„ngfald av dessa drag i dessa nyhetssammanhang. Det var verkligen en fröjd att, redan första timmarna i BurtrĂ€sk, bli pĂ„mind om hantverkstraditionens livfulla egenskaper, dĂ€r kardor kan ligga helt naturligt utplacerade i ett hus, mĂ€nniskor refererar till sina fĂ„r och dess ull, likasĂ„ en medvetenhet om hur traditionen av sĂ„dan karaktĂ€r angĂ„r mĂ€nniskor sjĂ€lva och vĂ„rt sĂ€tt att leva. En insikt som mer frekvent verkar lysa med sin frĂ„nvaro i storstĂ€derna.

HÀr har jag Àven noterat en öppenhet, vilken jag nÀstan Àr övertygad om Àr ett resultat av en medvetenhet och en kunskap av att leva nÀra och i sin egen historia, och som dessutom smittar positivt. Det har sagts att mÀnniskans hjÀrna har utvecklats sÄ pass mycket som den gjort pÄ grund av den kognitivt avancerade processen, vilken Àr högst aktiv dÄ vi arbetar med hÀnderna. DÀr har mÀnniskan lÀrt sig att överföra information, förstÄ vÀrdet och vikten av hÄllbart material, bÄde vad det gÀller föda, klÀder, möbler eller arkitektur, men det har ocksÄ bidragit med gemenskap, exempelvis genom folkdrÀkter och folkmusik.

Mina dagar i BurtrÀsk har varit en resa i bÄde det stora och lilla formatet, uteslutande positivt. Men det Àr frÀmst för öppenheten och glÀdjen, vilket jag tror Àr starkt förankrat i vikten av att leva om en medvetenhet för sin egen kultur, mÀnniskor hÀr har visat.

John Holm