Tack Pack & Hej

Måndagen för packning och avfärd tar vi emot all hjälp vi kan få.

Före de flesta deltagares avfärd, lyckades vi efter en hel veckas försök till slut anordna en angenäm fikastund med vår granne Irina, som förutom gudomliga pannkakor även delade med sig av sina humoristiska erfarenheter som nykommen till Sverige och Burträsk.

Andréas inledde sedan packning och städning av sommarens Tomma Rum. Olyckligt nog i stort allena trots sinande deltagares improviserade insatser. Detta då övriga tilltänkta städteam, Daniel och Tomas, hamnat på övervåningen med bekräftat smittade av COViD. En tråkig slutkläm på en mycket givande och lärorik sista vecka av Sveriges mest utvidgande konstnärsresidens.

Kolla Norran

En av tidningen Norrans kulturintresserade journalister, Åsa Juthberg, har under hela sommaren nyfiket hållit koll på projektet i Burträsk. Men först nu vid slutet lyckats boka in ett besök under söndagens vernissage i Kvarnbyn. En kvick men någorlunda bild av föreningen, projektet och veckans utställning. Bedöm själva :

Konstnärer från hela världen ställde ut i Kvarnbyn

Under sommaren har 36 konstnärer från olika delar av Sverige, och världen, turats om att bo och skapa på gamla kommunhuset Navet i Burträsk. Konsten valde de att visa upp i årets by 2019: Kvarnbyn.

Varje sommar sedan 2003 har den ideella föreningen Tomma rum arrangerat konstprojekt på små orter runt om i landet. Under tidigare år har de bjudits in till bland annat Vilhelmina och Skellefteå. Lokaler som annars skulle stå tomma, därav namnet, fungerar som bostad, ateljé och utställningsrum för konstnärerna. I år föll valet på Burträsk.

– Vi i föreningen väljer den ort som erbjuder bäst boende, säger Daniel Torarp, Stockholm, lite finurligt.

Det görs inget urval bland de konstnärer som vill delta utan det är principen “först till kvarn” som gäller. Dagens utställare verkar glada att just de var först till Kvarnbyn.

– När vi kom hit och såg den här platsen tyckte alla att det var otroligt vackert. Vi kände att den skulle passa fint för utställningen, säger Andréas Brännström.

Ett av hans verk är ett suggestivt pianostycke baserat på gångavståndet mellan björkarna i Europas längsta björkallé, som finns i Kvarnbyn.

Andréas bor i Luleå men härstammar från Ursviken. Han och Sara Forsström, Avaborg, är de enda lokala konstnärerna i gänget. Varje vecka har nya konstnärer flyttat in i Navet, och totalt har det alltså blivit 36 stycken under sommaren. Ryktet om projektet har spridit sig i bygden och utställningarna har lockat ett fyrtiotal besökare varje vecka.

– Vi har till och med haft besök av Ursvikens MC-klubb, säger Andréas Brännström med ett leende.

Kulturintresserade, föga förvånande

Rebooted MC och trailerpark (utställning!)

I allt som pågått, nu i avrundning. Veckan har innefattat utforskande och fördjupat arbete inom flera praktiker inkorporerandes orten vi befunnit oss på. Film skildrandes liv i Burträsk, väv med överblick av trailerparken vi ställde ut  i med invävt gräs från platsen, högtalare i glas, muralmålning på mcklubben där vi ställde ut, projicering av vatten från burträsk på stenblock hittade här, textilt arbete färdandes på burträsket samt som performance, textuellt arbete kring interaktion, performance av lokal konstnär. Nedan, dokumentation från utställning av projekten vecka 29. Deltagande Tomma rum-konstnärer: Elton Kore, Lina Kac, Lucia Pagano, Lars Jonsson, Sara Ocklind, Lina Sundén, Minna Rombo Zetterlund, Ernesto Sánchez Valdés, Josefin Ljungman och lokal konstnär Pim Lindgren. 

Vecka 29 Burträsk

Vecka 29 i Burträsk har levts lika mycket utomhus som inomhus. Flit, försök, interaktion. Imorgon stundar utställning med veckans deltagare samt lokal konstnär i mcklubben Rebooted MCs lokaler och trailerpark!

Burträskbingon

Nya konstnärer har anlänt Burträsk! Här i utforskande av omgivningarna samt invigande bingokväll (med förhoppning om att avancera till burträskbingo under veckan)

Det hände på Hembygdsgården

Inget oansenligt anslag

Vädret till trots blev utställningen på Burträsks vackra Hembygdsområde mycket välbesökt och vi räknar att ett 50-tal personer besökte utställningen! Såväl MC-klubben, Hembygdsföreningen, Nävarnas hus, Hattmuseet, Släktforskarföreningen, familj, Camping och Cafépersonal samt ströbesökare passerade under dagen och bidrog till en mycket lyckad genomförd utställning! Vi är också superglada att konstnären Kristina Malmén, Burträsk deltog med sina verk i utställningen! Elton Kore visade en installation med målningar i A4-format som skapats under veckan. Kristina hade med åtta målningar med motiv från burträsk med omnejd. Petra deltog med fyra verk i blandteknik och Maria med ett större broderiarbete. Andréas deltog med ett specialskrivet pianostycke för björkallén i Bygdeträsk på 90 minuter och visade ett fotografi från Hembygdsföreningens samling. Tusen tack för en fin vernissage och en otroligt lyckad vecka! Redan idag anländer några av den kommande veckans deltagare som kommer bli fullspäckad av konst och konstnärer här i Burträsk!

The madman in the attic

Tomma rum i Burträsk bjöd på underbara förutsättningar. Detta var verkligen en av årets höjdpunkter, väl värd en veckas obetald semester. Tråkigt nog för mig själv blev jag nästan omedelbart sjuk i covid-19 och isolerades enligt konstens och fhm:s alla regler i ett rum som trollades fram på vinden. Rummet, som föreföll ha stått oanvänt sedan 1900-talet, blev en central del av min upplevelse och informationen i detta inlägg är begränsad till det. Lite konstigt kändes det att ha feber samtidigt som temperaturen inne och ute låg stabilt runt 30-strecket. Sömnen kom lite när som helst och dygnet delades upp i flera små dygn. Skönt då att det var ljust i stort sett hela tiden.

“Tråkigt” är förresten att ta i, det är lätt att glömma sina privilegier. Vaccinet tog bort allt farligt och kvar blev en luftmadrasstripp genom 70-talsblomster. Alvedon gjorde dessutom att det efter ett par dagar kändes som att nu var det dags att göra en liten film och inte bara ligga här och svettas. Ett eget rum med mat uppburen tre gånger om dagen gjorde sitt till. Skapandet rullade liksom på enklare så fort disk och matlagning försvann ur ekvationen.

Michael Cedlind

Den siste kommunaltjänstemannen

Under en upptäcktsfärd på vinden i Navet, den numera hädangångna Burträsk kommuns högborg och Vuxenskolans nuvarande hemvist, gjorde jag en häpnadsväckande upptäckt. I ett dolt hörn, nästan helt täckt av skräp och bråte, återfann jag resterna av vad som tycktes vara en arbetsplats. Efter att ha avlägsnat åtskilliga lager av damm och spindelväv, uppenbarade sig ett skrivbord med en närmast komplett uppsättning av den gängse byråkratens arbetsutrustning. När fältarbetet utökades till övriga hörn av det fullbelamrade förrådet, kunde ytterligare bitar läggas till pusslet – bitar som sammantaget utgjorde lämningarna av en säregen livsform på den gistna gamla vinden.

Med ett urval av dessa fyndigheter som bas, kunde jag i foajén till Navet tidigare i veckan presentera en rekonstruktion av hur denna kommunala arbetsplats kan ha sett ut.

Rekonstruktion: Den siste kommunaltjänstemannens arbetsplats
Bild 1: Rekonstruktion av Den siste kommunaltjänstemannens arbetsplats

När jag kunde konstatera att dessa föremål utgjorde spåren efter en mänsklig individ, uppenbarade sig genast den centrala frågan – efter vem? Föremålens sammantagna totalitet pekar mot en profil av klart byråkratisk karaktär; typbilden av den kommunala tjänsteman som med skrivmaskin och hålslagare i hand söker uppfylla sina ålagda plikter med nit och hängivenhet.

Vid en närmare studie av objekten får vi också veta en hel del om denne byråkrats vanor och egenheter, hans “morals and manners”, för att tala med Arthur Conan Doyles odödlige hjälte Sherlock Holmes.

I likhet med många andra kontorsarbetare intar kaffet en central betydelse i vår tjänstemans världsbild, något som återspeglas såväl i fyndigheter av använda kaffekoppar och kaffebefläckade dokument, som i den egenheten att han i sina många efterlämnade skrifter konsekvent nedtecknar dryckens namn med enbart versaler. Det av allt att döma kopiösa intaget av kaffe tycks dessvärre också ha gett upphov till återkommande och emellanåt svårartade magproblem.

En närmare granskning ger dock vid handen att denne till synes ordinära tjänsteman också har sina excentriska sidor. Loggboken för fredagen 12 februari av okänt år ger visserligen inblick i en arbetsrutin präglad av planering och dokumentation, men plötsligt bryts rutinärendena av ett poesiförsök med ursprung i ett plågat sinne.

Mest anmärkningsvärt av alla skriftliga fynd är dock föredraget om “den effektiva förvaltningen”, som med sitt omfång på 430 sidor snarast liknar en akademisk avhandling. Här framträder en verklig riddersman och byråkratisk agitator för vilken kommunen blivit existensens högsta mål och mening; den timide kontorsråttan förvandlad till visionär pionjär. Skriften uppvisar en aktningsvärd glöd och retorisk kraft. Nedan presenteras för läsaren den provisoriska inledningen.

Dokument 212: Utkast till föredrag om “Den effektiva förvaltningen”

Dessa föreliggande objekt ger oss en god bild av den individ som jag valt att kalla Den siste kommunaltjänstemannen, men det finns fler dimensioner av detta mysterium. Under den komplicerade processen med att försöka datera föremålen har jag nämligen upptäckt att åtskilliga av dem är av senare datum än 1973, det år då Burträsk kommun upphörde att existera och den kommunala förvaltningen omlokaliserades till den nya centralorten Skellefteå. Det går därmed inte att dra någon annan slutsats än att denne nitiske tjänsteman fortsatt sitt arbete även efter det att den egentliga anställningen upphört.

Med upplösningen av Burträsk kommun tycks vår tjänsteman ha genomgått en psykologisk förvandlingsprocess, varvid bygden börjar anta allt mer mytiska dimensioner. Hans senare skrifter tyder på en förvriden och delirisk världsbild, där Burträsk blivit Olympen, Navet ett pennfäktarnas ärorika Valhall, och det uteblivna Kalvträskloppet en årlig Golgatavandring.

Objekt 41: En bunt inträdesbiljetter till det återuppväckta Kalvträskloppet; oanvända

Utöver hängivenheten till Burträsks forna municipalsamhälle, uppvisar tjänstemannen även en fetischisering av själva kommunhusets arkitektur, inredning och möblemang. Han använde sig av en uppsättning av de för tingssalen specialdesignade borden och stolarna, och bland den bevarade korrespondensen finns flertalet gagnlösa försök att värva Navets upphovsman Birger Dahlberg från sitt jobb som stadsarkitekt i Skellefteå, för motsvarande position i den då redan upplösa Burträsk kommun.

Objekt 1: Sammanträdesbord; kommunhuset i Burträsk

Med hjälp av otaliga objekt, dokument och efterlämningar har jag alltså kunnat konstruera en bild med viss detaljskärpa av Den siste kommunaltjänstemannen. Den fulla vidden av detta märkliga öde kommer vår mänskliga fattningsförmåga förmodligen aldrig helt att kunna omfamna, och många frågetecken återstår att räta ut. Några av fynden ger vid handen att denna byråkrat fortlöpt i sin verksamhet in på denna sida millennieskiftet, en realitet som framstår som lika delar tragisk och heroisk.

När jag först började vandra etnografens smala stig för många herrans år sedan var denna typ av upptäckt mina glödgade drömmars ouppnåeliga mål, och att finna en sådan materiell och mänsklig guldgruva som här föreligger har varit en av min yrkeskarriärs verkliga förmåner.

Den fullständiga historien landar i bokhandlarna till hösten.

Med varma hälsningar,

Johannes Hagman – socialantropolog, etnograf och författare

Bilder från en (inställd) utställning

Ibland går det inte som man har tänkt sig. Verken var hängda och tombolan laddad, men ödet ville annorlunda. Ett sjukdomsbesked fick oss att ställa in i sista sekunden.

Men en utställning hade vi och dokumenterad blev den. Här får ni, gott folk, glimtar av den första utställningen under Tomma rum 2022. Utanför och i entrén till Navet, Burträsk.

Blott några skärvor, fragment och aningar. Men ändå.

Mycket nöje. Och vi kommer tillbaka. Snart, snart.

Heat Wave av Kim Ekberg

Experiment vid sjön av Sofia Vikström

Den siste kommunaltjänstemannen av Johannes Hagman

Naturfärgat garn av Hannah Wiker Wikström och Ilya Wikström

Coloured Feelings av Unnur Ottarsdottir
Mitt huvud som en basketboll (Work in progress) av John Holm
Rastafarikyrka av Emilie Birket-Smith
Pushing the Inside av Solveig Thoroddsen