IgÄr besökte vi LÄngviken med Johanna och Konstantins slÀdhundar. En sommarledig skara Huskys vÀlkommnade oss nyfiket pÄ rastgÄrden. I alla Äldrar och med varierande drag skÀllde de glatt utan att skrÀmma dem som kunde lÀsa kroppsprÄk och sansviftande.
Man Àr van att se dem i vintermundering sÄ det sÄg magra ut i den tunna pÀlsen. Vissa av de enligt Johanna skyggaste stÀllde sig keliga mot vÄra ben, vad vi nu kan tÀnkas ha betytt.
DÀr och dÄ under en av vÀrmeböljans varmaste dagar passade vi pÄ med ytterligare ett dop i Storavan bredvid. Vattnet var av kroppstemperatur sÄ det var svÄrt att ta sig upp.
Ăver lite utomhusgrillning berĂ€ttade Johanna om livet som hunduppfödare och hundslĂ€desentusiast. Hur inkomstren Ă€r anpassad till turisternas och de gĂ€starbetande ingenjörernas Ă€ventyrslystenhet. Men att det gĂ„r bra, de vĂ„gar satsa med en större kennel sĂ€song pĂ„ sĂ€song.