BurtrÀsk


Tomma rum > BurtrĂ€sk > Filmrecension: BurtrĂ€sktrilogin

Filmrecension: BurtrÀsktrilogin

Detta Ă„r genomförs Tomma Rum i form av en studiecirkel pĂ„ Vuxenskolan i BurtrĂ€sk, vars lokaler vi lĂ„nar. Den första veckan har handlat om BurtrĂ€sks historia och hantverkstradition, med tillhörande studiebesök pĂ„ hembygdsgĂ„rd och hattmuseum. Efter de solstinna arbetsdagarna har kursdeltagarna kylts ner med hjĂ€lp av obligatoriska visningar av Rickard Tegströms filmsvit “Bondebygd”, vilka redogör för BurtrĂ€sks industrialiseringsprocess. Filmerna Ă€r ett rent bestĂ€llningsjobb för BurtrĂ€sks kommun, vars avveckling skildras i svitens avslutande del frĂ„n 1977.

De första tvÄ delarna inspelades simultant under perioden 1947-51. Del 1 Àr en rekonstruktion av tiden kring sekelskiftet 18-1900, och gestaltar bondesamhÀllet titeln refererar till. Tegström har hittat passande Älderstigna skÄdespelare som minns hantverken och jordbruksmetoderna av igÄr. Deras kroppar Àr av ett slag vi sÀllan möter idag, nötta av arbetsliv, hudar som ömsom solbrÀnts och köldnupits.

Estetiskt Àr filmerna av journalkaraktÀr, med förskönande uppsÄt som lyser igenom i narrationens Äterkommande förtydliganden om rolighetsnivÄn i att kÀrna smör/plöja Äkern/gÄ i skolan. Den sydsvenska berÀttarrösten ger bilderna kolonial eftersmak. Men bortsett frÄn den ideologiska styrningen Àr filmerna habila, och ger sammantaget en mÀktig överblick över den aggressiva samhÀllsomvandlingen. Det finns dessutom en inofficiell fjÀrde del, BurtrÀsk 2000 (otrolig titel!) i en filmsvit jag hoppas kommer att fortsÀtta expandera över tid.

Dvd-utgÄvorna frÄn BurtrÀsks Sockengrupp lÀmnar övrigt att önska. De nostalgiskimrande 16mm-filmerna har lagrats pÄ VHS-band inför sin resa in i digitaliteten, vilket ger ett lÄgkvalitativt helthetsintryck. Stundtals bryter sig en frisörreklam in pÄ ljudspÄret, vilket tillsammans med den autogenererade Funai-menyn förhöjer intrycket av hemmavideo. Tegströms filömer förtjÀnar en ordentlig restaurering och ett tillgÀngliggörande pÄ Filmarkivet.se.

Rickard Tegström var liksom Sune Jonsson fotograf med etnologisk inriktning, och skildrade i sitt omfattande livsverk levnadsvillkoren i VÀsterbotten, samt hur dessa under nittonhundratalet kom att förÀndras. Trilogins andra del, som utspelar sig kring 1950 Àr dess egentliga höjdpunkt. HÀr finner vi en brytpunkt dÀr traditionellt leverne fortfarande samexisterar med modernismen i en aldrig sinande framtidstro. Filmens huvudtema Àr bygget av den nya sockenkyrkan, ett imponerande arbete som strÀcker sig över flera Är, och inbegriper mycket av kommunens hantverkskunnande. Denna byggnad Àr Ànnu en av ortens centrala, klocktornet som syns frÄn varstans hjÀlper invÄnarna att hÄlla reda pÄ huruvida klockan Àr fem pÄ eftermiddagen eller pÄ natten.

Den sista, och sÀmsta delen, trean, Àr mer mollstÀmd. Att lÄta den kretsa kring ett möte i kommunfullmÀktige lÄter pÄ förhand som ett genidrag. TyvÀrr faller idén platt pÄ sitt styltiga genomförande, som inte för ett ögonblick framstÄr som vara ett reellt sammantrÀde. Det Àr roligt att se en film som utspelar sig i rummet man tittar pÄ den i, men intresset svalnar trots detta förbluffande snabbt. Största delen av speltiden Àgnas Ät skamlöst hyllande Ät de lokala företag som finansierat densamma. Det finns enskilda höjdpunkter, sÄsom de vackra talen framförda under hembygdsdagarna- vilka sörjer upplösandet av kommunen BurtrÀsk. Annars ger den avslutande filmen en fadd eftersmak till trilogin, en insikt om att tiden verkar röra sig Ät fel hÄll. FastÀn det inte Àr samma liv och rörelse pÄ BurtrÀsksgatorna nu som pÄ 50- eller 70-talen Àr staden fortsatt en ort som erbjuder det mesta en mÀnniska kan begÀra av livet. Snart Àr det dags för BurtrÀsk 2025, vilken förhoppningsvis blir mer Àn propaganda och företagslobbyism.

Kim Ekberg, cirkelledare

Comments are closed.