Tack Pack & Hej12 August, 2022

Före de flesta deltagares avfärd, lyckades vi efter en hel veckas försök till slut anordna en angenäm fikastund med vår granne Irina, som förutom gudomliga pannkakor även delade med sig av sina humoristiska erfarenheter som nykommen till Sverige och Burträsk.

Andréas inledde sedan packning och städning av sommarens Tomma Rum. Olyckligt nog i stort allena trots sinande deltagares improviserade insatser. Detta då övriga tilltänkta städteam, Daniel och Tomas, hamnat på övervåningen med bekräftat smittade av COViD. En tråkig slutkläm på en mycket givande och lärorik sista vecka av Sveriges mest utvidgande konstnärsresidens.

Kolla Norran10 August, 2022

En av tidningen Norrans kulturintresserade journalister, Åsa Juthberg, har under hela sommaren nyfiket hållit koll på projektet i Burträsk. Men först nu vid slutet lyckats boka in ett besök under söndagens vernissage i Kvarnbyn. En kvick men någorlunda bild av föreningen, projektet och veckans utställning. Bedöm själva :

Konstnärer från hela världen ställde ut i Kvarnbyn

Under sommaren har 36 konstnärer från olika delar av Sverige, och världen, turats om att bo och skapa på gamla kommunhuset Navet i Burträsk. Konsten valde de att visa upp i årets by 2019: Kvarnbyn.

Varje sommar sedan 2003 har den ideella föreningen Tomma rum arrangerat konstprojekt på små orter runt om i landet. Under tidigare år har de bjudits in till bland annat Vilhelmina och Skellefteå. Lokaler som annars skulle stå tomma, därav namnet, fungerar som bostad, ateljé och utställningsrum för konstnärerna. I år föll valet på Burträsk.

– Vi i föreningen väljer den ort som erbjuder bäst boende, säger Daniel Torarp, Stockholm, lite finurligt.

Det görs inget urval bland de konstnärer som vill delta utan det är principen "först till kvarn" som gäller. Dagens utställare verkar glada att just de var först till Kvarnbyn.

– När vi kom hit och såg den här platsen tyckte alla att det var otroligt vackert. Vi kände att den skulle passa fint för utställningen, säger Andréas Brännström.

Ett av hans verk är ett suggestivt pianostycke baserat på gångavståndet mellan björkarna i Europas längsta björkallé, som finns i Kvarnbyn.

Andréas bor i Luleå men härstammar från Ursviken. Han och Sara Forsström, Avaborg, är de enda lokala konstnärerna i gänget. Varje vecka har nya konstnärer flyttat in i Navet, och totalt har det alltså blivit 36 stycken under sommaren. Ryktet om projektet har spridit sig i bygden och utställningarna har lockat ett fyrtiotal besökare varje vecka.

– Vi har till och med haft besök av Ursvikens MC-klubb, säger Andréas Brännström med ett leende.

Rebooted MC och trailerpark (utställning!)24 July, 2022

I allt som pågått, nu i avrundning. Veckan har innefattat utforskande och fördjupat arbete inom flera praktiker inkorporerandes orten vi befunnit oss på. Film skildrandes liv i Burträsk, väv med överblick av trailerparken vi ställde ut  i med invävt gräs från platsen, högtalare i glas, muralmålning på mcklubben där vi ställde ut, projicering av vatten från burträsk på stenblock hittade här, textilt arbete färdandes på burträsket samt som performance, textuellt arbete kring interaktion, performance av lokal konstnär. Nedan, dokumentation från utställning av projekten vecka 29. Deltagande Tomma rum-konstnärer: Elton Kore, Lina Kac, Lucia Pagano, Lars Jonsson, Sara Ocklind, Lina Sundén, Minna Rombo Zetterlund, Ernesto Sánchez Valdés, Josefin Ljungman och lokal konstnär Pim Lindgren. 

Vecka 29 Burträsk22 July, 2022

Vecka 29 i Burträsk har levts lika mycket utomhus som inomhus. Flit, försök, interaktion. Imorgon stundar utställning med veckans deltagare samt lokal konstnär i mcklubben Rebooted MCs lokaler och trailerpark!

Burträskbingon20 July, 2022

Nya konstnärer har anlänt Burträsk! Här i utforskande av omgivningarna samt invigande bingokväll (med förhoppning om att avancera till burträskbingo under veckan)

Det hände på Hembygdsgården18 July, 2022

Vädret till trots blev utställningen på Burträsks vackra Hembygdsområde mycket välbesökt och vi räknar att ett 50-tal personer besökte utställningen! Såväl MC-klubben, Hembygdsföreningen, Nävarnas hus, Hattmuseet, Släktforskarföreningen, familj, Camping och Cafépersonal samt ströbesökare passerade under dagen och bidrog till en mycket lyckad genomförd utställning! Vi är också superglada att konstnären Kristina Malmén, Burträsk deltog med sina verk i utställningen! Elton Kore visade en installation med målningar i A4-format som skapats under veckan. Kristina hade med åtta målningar med motiv från burträsk med omnejd. Petra deltog med fyra verk i blandteknik och Maria med ett större broderiarbete. Andréas deltog med ett specialskrivet pianostycke för björkallén i Bygdeträsk på 90 minuter och visade ett fotografi från Hembygdsföreningens samling. Tusen tack för en fin vernissage och en otroligt lyckad vecka! Redan idag anländer några av den kommande veckans deltagare som kommer bli fullspäckad av konst och konstnärer här i Burträsk!

The madman in the attic14 July, 2022

Tomma rum i Burträsk bjöd på underbara förutsättningar. Detta var verkligen en av årets höjdpunkter, väl värd en veckas obetald semester. Tråkigt nog för mig själv blev jag nästan omedelbart sjuk i covid-19 och isolerades enligt konstens och fhm:s alla regler i ett rum som trollades fram på vinden. Rummet, som föreföll ha stått oanvänt sedan 1900-talet, blev en central del av min upplevelse och informationen i detta inlägg är begränsad till det. Lite konstigt kändes det att ha feber samtidigt som temperaturen inne och ute låg stabilt runt 30-strecket. Sömnen kom lite när som helst och dygnet delades upp i flera små dygn. Skönt då att det var ljust i stort sett hela tiden.

"Tråkigt" är förresten att ta i, det är lätt att glömma sina privilegier. Vaccinet tog bort allt farligt och kvar blev en luftmadrasstripp genom 70-talsblomster. Alvedon gjorde dessutom att det efter ett par dagar kändes som att nu var det dags att göra en liten film och inte bara ligga här och svettas. Ett eget rum med mat uppburen tre gånger om dagen gjorde sitt till. Skapandet rullade liksom på enklare så fort disk och matlagning försvann ur ekvationen.

Michael Cedlind

Den siste kommunaltjänstemannen8 July, 2022

Under en upptäcktsfärd på vinden i Navet, den numera hädangångna Burträsk kommuns högborg och Vuxenskolans nuvarande hemvist, gjorde jag en häpnadsväckande upptäckt. I ett dolt hörn, nästan helt täckt av skräp och bråte, återfann jag resterna av vad som tycktes vara en arbetsplats. Efter att ha avlägsnat åtskilliga lager av damm och spindelväv, uppenbarade sig ett skrivbord med en närmast komplett uppsättning av den gängse byråkratens arbetsutrustning. När fältarbetet utökades till övriga hörn av det fullbelamrade förrådet, kunde ytterligare bitar läggas till pusslet - bitar som sammantaget utgjorde lämningarna av en säregen livsform på den gistna gamla vinden.

Med ett urval av dessa fyndigheter som bas, kunde jag i foajén till Navet tidigare i veckan presentera en rekonstruktion av hur denna kommunala arbetsplats kan ha sett ut.

När jag kunde konstatera att dessa föremål utgjorde spåren efter en mänsklig individ, uppenbarade sig genast den centrala frågan - efter vem? Föremålens sammantagna totalitet pekar mot en profil av klart byråkratisk karaktär; typbilden av den kommunala tjänsteman som med skrivmaskin och hålslagare i hand söker uppfylla sina ålagda plikter med nit och hängivenhet.

Vid en närmare studie av objekten får vi också veta en hel del om denne byråkrats vanor och egenheter, hans "morals and manners", för att tala med Arthur Conan Doyles odödlige hjälte Sherlock Holmes.

I likhet med många andra kontorsarbetare intar kaffet en central betydelse i vår tjänstemans världsbild, något som återspeglas såväl i fyndigheter av använda kaffekoppar och kaffebefläckade dokument, som i den egenheten att han i sina många efterlämnade skrifter konsekvent nedtecknar dryckens namn med enbart versaler. Det av allt att döma kopiösa intaget av kaffe tycks dessvärre också ha gett upphov till återkommande och emellanåt svårartade magproblem.

En närmare granskning ger dock vid handen att denne till synes ordinära tjänsteman också har sina excentriska sidor. Loggboken för fredagen 12 februari av okänt år ger visserligen inblick i en arbetsrutin präglad av planering och dokumentation, men plötsligt bryts rutinärendena av ett poesiförsök med ursprung i ett plågat sinne.

Mest anmärkningsvärt av alla skriftliga fynd är dock föredraget om "den effektiva förvaltningen", som med sitt omfång på 430 sidor snarast liknar en akademisk avhandling. Här framträder en verklig riddersman och byråkratisk agitator för vilken kommunen blivit existensens högsta mål och mening; den timide kontorsråttan förvandlad till visionär pionjär. Skriften uppvisar en aktningsvärd glöd och retorisk kraft. Nedan presenteras för läsaren den provisoriska inledningen.

Dessa föreliggande objekt ger oss en god bild av den individ som jag valt att kalla Den siste kommunaltjänstemannen, men det finns fler dimensioner av detta mysterium. Under den komplicerade processen med att försöka datera föremålen har jag nämligen upptäckt att åtskilliga av dem är av senare datum än 1973, det år då Burträsk kommun upphörde att existera och den kommunala förvaltningen omlokaliserades till den nya centralorten Skellefteå. Det går därmed inte att dra någon annan slutsats än att denne nitiske tjänsteman fortsatt sitt arbete även efter det att den egentliga anställningen upphört.

Med upplösningen av Burträsk kommun tycks vår tjänsteman ha genomgått en psykologisk förvandlingsprocess, varvid bygden börjar anta allt mer mytiska dimensioner. Hans senare skrifter tyder på en förvriden och delirisk världsbild, där Burträsk blivit Olympen, Navet ett pennfäktarnas ärorika Valhall, och det uteblivna Kalvträskloppet en årlig Golgatavandring.

Utöver hängivenheten till Burträsks forna municipalsamhälle, uppvisar tjänstemannen även en fetischisering av själva kommunhusets arkitektur, inredning och möblemang. Han använde sig av en uppsättning av de för tingssalen specialdesignade borden och stolarna, och bland den bevarade korrespondensen finns flertalet gagnlösa försök att värva Navets upphovsman Birger Dahlberg från sitt jobb som stadsarkitekt i Skellefteå, för motsvarande position i den då redan upplösa Burträsk kommun.

Med hjälp av otaliga objekt, dokument och efterlämningar har jag alltså kunnat konstruera en bild med viss detaljskärpa av Den siste kommunaltjänstemannen. Den fulla vidden av detta märkliga öde kommer vår mänskliga fattningsförmåga förmodligen aldrig helt att kunna omfamna, och många frågetecken återstår att räta ut. Några av fynden ger vid handen att denna byråkrat fortlöpt i sin verksamhet in på denna sida millennieskiftet, en realitet som framstår som lika delar tragisk och heroisk.

När jag först började vandra etnografens smala stig för många herrans år sedan var denna typ av upptäckt mina glödgade drömmars ouppnåeliga mål, och att finna en sådan materiell och mänsklig guldgruva som här föreligger har varit en av min yrkeskarriärs verkliga förmåner.

Den fullständiga historien landar i bokhandlarna till hösten.

Med varma hälsningar,

Johannes Hagman - socialantropolog, etnograf och författare

Liten entréutställning, 5-6 Juli5 July, 2022

Öppet 10-17.

Välkomna!

Bilder från en (inställd) utställning3 July, 2022

Ibland går det inte som man har tänkt sig. Verken var hängda och tombolan laddad, men ödet ville annorlunda. Ett sjukdomsbesked fick oss att ställa in i sista sekunden.

Men en utställning hade vi och dokumenterad blev den. Här får ni, gott folk, glimtar av den första utställningen under Tomma rum 2022. Utanför och i entrén till Navet, Burträsk.

Blott några skärvor, fragment och aningar. Men ändå.

Mycket nöje. Och vi kommer tillbaka. Snart, snart.

Heat Wave av Kim Ekberg

Den siste kommunaltjänstemannen av Johannes Hagman

Naturfärgat garn av Hannah Wiker Wikström och Ilya Wikström

Filmrecension: Burträsktrilogin2 July, 2022

Detta år genomförs Tomma Rum i form av en studiecirkel på Vuxenskolan i Burträsk, vars lokaler vi lånar. Den första veckan har handlat om Burträsks historia och hantverkstradition, med tillhörande studiebesök på hembygdsgård och hattmuseum. Efter de solstinna arbetsdagarna har kursdeltagarna kylts ner med hjälp av obligatoriska visningar av Rickard Tegströms filmsvit "Bondebygd", vilka redogör för Burträsks industrialiseringsprocess. Filmerna är ett rent beställningsjobb för Burträsks kommun, vars avveckling skildras i svitens avslutande del från 1977.

De första två delarna inspelades simultant under perioden 1947-51. Del 1 är en rekonstruktion av tiden kring sekelskiftet 18-1900, och gestaltar bondesamhället titeln refererar till. Tegström har hittat passande ålderstigna skådespelare som minns hantverken och jordbruksmetoderna av igår. Deras kroppar är av ett slag vi sällan möter idag, nötta av arbetsliv, hudar som ömsom solbränts och köldnupits.

Estetiskt är filmerna av journalkaraktär, med förskönande uppsåt som lyser igenom i narrationens återkommande förtydliganden om rolighetsnivån i att kärna smör/plöja åkern/gå i skolan. Den sydsvenska berättarrösten ger bilderna kolonial eftersmak. Men bortsett från den ideologiska styrningen är filmerna habila, och ger sammantaget en mäktig överblick över den aggressiva samhällsomvandlingen. Det finns dessutom en inofficiell fjärde del, Burträsk 2000 (otrolig titel!) i en filmsvit jag hoppas kommer att fortsätta expandera över tid.

Dvd-utgåvorna från Burträsks Sockengrupp lämnar övrigt att önska. De nostalgiskimrande 16mm-filmerna har lagrats på VHS-band inför sin resa in i digitaliteten, vilket ger ett lågkvalitativt helthetsintryck. Stundtals bryter sig en frisörreklam in på ljudspåret, vilket tillsammans med den autogenererade Funai-menyn förhöjer intrycket av hemmavideo. Tegströms filömer förtjänar en ordentlig restaurering och ett tillgängliggörande på Filmarkivet.se.

Rickard Tegström var liksom Sune Jonsson fotograf med etnologisk inriktning, och skildrade i sitt omfattande livsverk levnadsvillkoren i Västerbotten, samt hur dessa under nittonhundratalet kom att förändras. Trilogins andra del, som utspelar sig kring 1950 är dess egentliga höjdpunkt. Här finner vi en brytpunkt där traditionellt leverne fortfarande samexisterar med modernismen i en aldrig sinande framtidstro. Filmens huvudtema är bygget av den nya sockenkyrkan, ett imponerande arbete som sträcker sig över flera år, och inbegriper mycket av kommunens hantverkskunnande. Denna byggnad är ännu en av ortens centrala, klocktornet som syns från varstans hjälper invånarna att hålla reda på huruvida klockan är fem på eftermiddagen eller på natten.

Den sista, och sämsta delen, trean, är mer mollstämd. Att låta den kretsa kring ett möte i kommunfullmäktige låter på förhand som ett genidrag. Tyvärr faller idén platt på sitt styltiga genomförande, som inte för ett ögonblick framstår som vara ett reellt sammanträde. Det är roligt att se en film som utspelar sig i rummet man tittar på den i, men intresset svalnar trots detta förbluffande snabbt. Största delen av speltiden ägnas åt skamlöst hyllande åt de lokala företag som finansierat densamma. Det finns enskilda höjdpunkter, såsom de vackra talen framförda under hembygdsdagarna- vilka sörjer upplösandet av kommunen Burträsk. Annars ger den avslutande filmen en fadd eftersmak till trilogin, en insikt om att tiden verkar röra sig åt fel håll. Fastän det inte är samma liv och rörelse på Burträsksgatorna nu som på 50- eller 70-talen är staden fortsatt en ort som erbjuder det mesta en människa kan begära av livet. Snart är det dags för Burträsk 2025, vilken förhoppningsvis blir mer än propaganda och företagslobbyism.

Kim Ekberg, cirkelledare

Konstbölja i Burträsk1 July, 2022

Vi firar den skållheta arbetsveckans avslut med en lika febrig utställning,

inte utan karnevaliska upptåg och- möjligheter till musikaliska inpass.

Ett par hjälpande händer30 June, 2022

Även fast jag har hört namnet Burträsk flertalet gånger – i mitt ungefär trettiosexåriga liv – så kunde jag så sent som bara för några veckor sedan peka ut exakt vart det låg. Det har visat sig vara en förlust, inte minst för min egen del.

Att slöjd- och hantverkstraditionen är stark i norra Sverige är det kanske tyvärr få som känner till, än mindre och mer synd om dess inneboende egenskaper, vilka vi kanske skulle behöva vara mer medvetna om i vår tid.
I södra Sveriges storstäder är det inte ovanligt att läsa en ledarsida eller krönika, alternativt att se ett nyhetsinslag, vilka alla berör värdet av inkludering, miljömedvetenhet och människans behov av att lösa problem av sådana karaktär. Konstigt nog – och tyvärr - nämns nästan aldrig slöjdens och handarbetets berikande mångfald av dessa drag i dessa nyhetssammanhang. Det var verkligen en fröjd att, redan första timmarna i Burträsk, bli påmind om hantverkstraditionens livfulla egenskaper, där kardor kan ligga helt naturligt utplacerade i ett hus, människor refererar till sina får och dess ull, likaså en medvetenhet om hur traditionen av sådan karaktär angår människor själva och vårt sätt att leva. En insikt som mer frekvent verkar lysa med sin frånvaro i storstäderna.

Här har jag även noterat en öppenhet, vilken jag nästan är övertygad om är ett resultat av en medvetenhet och en kunskap av att leva nära och i sin egen historia, och som dessutom smittar positivt. Det har sagts att människans hjärna har utvecklats så pass mycket som den gjort på grund av den kognitivt avancerade processen, vilken är högst aktiv då vi arbetar med händerna. Där har människan lärt sig att överföra information, förstå värdet och vikten av hållbart material, både vad det gäller föda, kläder, möbler eller arkitektur, men det har också bidragit med gemenskap, exempelvis genom folkdräkter och folkmusik.

Mina dagar i Burträsk har varit en resa i både det stora och lilla formatet, uteslutande positivt. Men det är främst för öppenheten och glädjen, vilket jag tror är starkt förankrat i vikten av att leva om en medvetenhet för sin egen kultur, människor här har visat.

John Holm

Burträsk hattmuseum29 June, 2022

Första veckans grupp är på plats, och idag var vi på besök på Burträsks fina hattmuseum!

Mats Klockljung visade runt på det lilla men fullspäckade muséet som har att erbjuda i runda slängar 250 hattar, från 30-tal och framåt. Framförallt damhattar, men även en några av herrmodell och en del lite udda varianter.

Här finns mycket som kan inspirera till egna hattkreationer, vilket kan vara nog så välbehövligt inför den stora hattparaden 6 augusti. Lyckosamma voro de som kunna deltaga i den.

Muséets främsta företräde är att det förutom att titta på hattarna dessutom är fritt fram att pröva dem, vilket vi naturligtvis alla gjorde av hjärtats lust.

Projekt:Burträsk är igång!(!!)28 June, 2022

Förberedelseveckans stilla mak övergick under måndagen i blodigt allvar. Navets kommunalromantiska salar befolkas nu av diverse konstfärdiga gestalter från nordens alla hörn. Den som loggar in på yr.no möts av en solitt trettiogradig sjudagarsprognos. Hur detta kommer återspeglas i veckans konstyttringar återstår att se, men förhoppningsvis blir solstungna och välmarinerade mästerverk följden. Många dopp utlovas åtminstone, i kaffet såväl som i Burträsket. Väl mött på kamvägen and beyond!

Mvh, Kim Ekberg, Veckoansvarig och Cirkelledare

BOOK NOW2 May, 2022

VÄLOMMEN
till sommarens projekt i Burträsk

27 juni - 7 aug 2022

Vi kommer att husera centralt i tegelhuset Navet med en egen våning av hushåll och föreläsningssal vilken må fungera som ateljé. Dessutom med tillgång till en del av Hembygdsföreningens lokaler och ytor.
Burträsk har de nödvändigaste tillgångarna med den större staden Skelleftå en bit bort.

Vi har 10 bokningsbara bäddar åt gången.
Deltagarna får enbart ankomma och avfärda på
måndagar för att underlätta Tomma Rums administration.
Ni får boka en vistelse upp till 3 veckor.

BOKA NU

Äntligen Återigen28 April, 2022

Efter ett vinterhalvår av trevande småtrevligt besöktes till slut en kandidatvärd för sommaren; Burträsk.
Josefin guidades genom alla möjligheter som kunde frambringas av en entusiastisk Sören. Involverad i Studieförbundet som han är, syntes stora delar av det fd kommunalhuset NAVET, där Vuxenskolan nu huserar. Eventuella projektrum på fjärde våningen med tidigare domstolssalar och hushållsnödvändigheter vandrades igenom.

Samhällets övriga attraktioner i form av bl.a., icke att förglömma, naturens undersköna omgivningar förmedlades sedan övertygande under Tomma Rums årsmöte i april. Trots frågetecken som överlevde, var det enkelt att välja vistelseort för sommaren 2022.