Under sommaren 2005 utfördes projektet Tomma Rum i Fengersfors, ett litet samhälle beläget strax sydväst om Åmål.I vanlig ordning skickades ett mail ut till alla Sveriges kommuner om någon kunde tänka sig att upplåta kostnadsfritt boende och arbetsutrymme till vår grupp.De som svarade på vår förfrågan var konstnärskollektivet Not Quite, som huserar i Fengersfors nedlagda pappersbruks lokaler. Det gigantiska bruket har inretts och upprenoverats till att inhysa ateljéer, verkstäder och utställningslokaler till Not Quite:s medlemmar. I det gamla pappersbrukets vindlande gångar fanns gott om plats, och ett helt våningsplan erbjöds oss att nyttja fritt. Boendet ordnades för oss i Folkets Hus, som låg alldeles intill bruket. På övervåningen fanns där en lägenhet som vi bodde i, och på undervåningen fanns en scen och en källarlokal som använts som ungdomsgård. Under vår tid på Folkets Hus användes undervåningen som auktionslokal, och någon dag kom ett dansband och repade på scenen. Denna sommar stannade vår grupp i juni och juli, och någon blev kvar ända in i augusti.Vi var tio medverkande. Det blev en lagom stor grupp att samla ihop till gemensamma aktiviteter, och under sommarperioden hade vi två utställningar på bruket; en utomhus, då vi installerade oss i och omkring pappersbruket och delade ut kartor som visade våra olika konst-stationer, och en då vi ställde ut i Not Quite:s mysiga lilla café. Trots att Fengersfors var en någorlunda avlägsen ort, två mil ifrån närmaste stad, så var genomströmningen av besökare förvånandsvärt stor. Not Quite organiserade flera stora utställningar som drog till sig folk, och uppenbarligen var bruket att betrakta som en konstinstitution på orten. Detta var möjligen även det som skilde detta års vistelse från perioden i Jokkmokk och Nordmaling; här anlände vi till en plats där ett slags konstnärssamhälle etablerats, med vilket vi samverkade. Även om vi också rörde oss utanför ramarna för det redan välkända konstnärskollektivet och arbetade kring ICA-affären, badplatsen och kiosken intill så var verksamma konstnärer på orten inget främmande inslag för de flesta. Detta var en omständighet som man kunde välja att arbeta kring, med eller emot, som erbjöd möjligheter såväl som hinder, beroende på hur man såg på det och hur man arbetar.