Vilhelmina

16 juli. Det verkar olycksbÄdande. Regnet gör att vi mÄste köra pÄ tvÄans vÀxel pÄ 110 strÀckan.
- Hur ska det gĂ„ med Ă„rets Tomma rum om det regnar sĂ„ hĂ€r? Jag vill ju sola och bada ocksĂ„! sĂ€ger Emma, som Ă„ker med frĂ„n Ăstersund till Vilhelmina. Men sĂ„ klarnar det upp nĂ€r vi nĂ€rmar oss. Och sĂ„ fortsĂ€tter det hela sommaren. Vilhelmina fĂ„r typ minst regn i hela Sverige denna sommar. Kan det vara en slump eller har Eiras "Regn, regn gĂ„ din vĂ€g! Sol, sol kom till mig!" pĂ„verkat?
Jag tÀnker mycket pÄ "pÄverkan" under sommaren. Kanske beroende pÄ att jag till stor del varit organisatör för Ärets projekt. Hur pÄverkar jag projektet genom min instats? Har jag en dold agenda? Vilka pÄverkar mig och hur? Kan Eira pÄverka vÀdret!?
Det jobbas inför utstÀllningen, i Tingshuset. För plötsligt har nÄgon fixat sÄ vi fÄr tillgÄng till detta mÀrkliga hus. NÄgra av oss jobbar nÀtter. PÄ en vecka gör vi en utstÀllning. NÀr lördag kommer Àr vi klara. Plakat hÀnger runt om i byn pÄ tre sprÄk. PÄ vernissagen serverar vi canapéer och vin. Vi fÄr ett femtital besökare.
Vi bor i ett femvÄnings hyreshus med glasverandor och utsikt mot Volgsjön. Jag fÄr en kÀnsla av att befinna mig pÄ Franska rivieran. Jag gillar Vilhelmina. Det kÀnns konstigt att mÄnga flyttar. Antalet innvÄnare har halverats pÄ ett drygt decennium och det Àr frÀmst de unga kvinnorna som söker sig bort.
En kvÀll nÀr vi sitter och diskuterar kultur, Vilhelmina och livet :) tÀnker jag pÄ hur sammanvÀvda alla situationer och strukturer Àr. Hur kulturen i grunden inte bestÄr av arrangemang och tavlor utan idéerna och kÀnslorna som finns i omlopp. Kulturproduktionen sker pÄ kvinnornas bekostnad hÀr, föresvÀvar det mig. SÄ kommer jag att tÀnka pÄ personer jag trÀffat hÀr.
Christer Staaf, kulturchefen som bjudit in oss till Vilhelmina: "Mjukispappan" med fyra barn kan nog komma att stÄ som förebild för en mer sammansatt idé om vad Vilhelmina behöver i framtiden.
Gunnel Blom, singel, trebarnsmamman med tre jobb, som gav oss lift tur/retur nÀr vi var plockat bÀr och fick slut pÄ bensin. Tack! TÀnk om "Vilhelmina" kunde förstÄ att utnyttja hennes driv bÀttre.
NÀr jag den 15 augusti lÀmnar byn fÄr jag syn pÄ sparkstöttingen som stÄr pÄ hotellet. VÀrldens största spark! En vision av framtidens Vilhelmina spelas upp för mina ögon. En spark pÄ alla tak i hela Vilhelmina(!), viskar jag för mig sjÀlv. Vilken grej(!) Oförglömligt(!)
PÄ vÀg söderut pÄ 45an fÄr jag den dÀr kÀnslan av att ha glömt nÄgot, att inte vara fÀrdig.
Magnus Oledal