Den 25.e juni satte jag mig på tåget för att åka till Hova. En av huvudorterna i Gullspångs kommun. Där bor det cirka 1500 personer. Jag bor själv i Stockholm med över en miljon invånare så det fanns en tydlig skillnad. Superskönt! Några hundra meter till affären, till skogen, några hundra meter till allt! Jag kunde gå överallt och behövde inte trängas med en hord människor under jord. Det var så lugnt och tyst. En väldigt skön tystnad, i o f s ligger Hova precis bredvid E20 men en liten bit in i skogen så hördes inte ens den trafiken. Vi plockade svamp, blåbär och hallon. Det är verkligen en helt annan känsla i mat man plockat själv direkt från växten. Den är fin. Jag har bara bott i Stockholm i ett år och tidigare på mindre ställen men aldrig i en så liten ort som Hova. Men det var länge sen jag gick en promenad i skogen. Något annat jag också uppskattade mycket var alla möten. Av alla som deltog i projektet hade jag bara träffat några tidigare. Stämningen var jättefin, middagarna minns jag som väldigt speciella. Konsten var inte det viktigaste och kanske just därför hände det mycket. Jag målade knappt som jag vanligen gör men var väldigt aktiv på andra sätt. Jag tillverkade flera kamera obskura. Ljuset är verkligen fascinerande. En så enkel sak som ett hål i ett förtäckt fönster och ljuset uppfångat på en pappersbit. Det kändes helt magiskt. Vyn utifrån i en oskarp film i miniatyr. Så ljuset är en form av elektromagnetisk strålning och fotonen är dess bärarpartikel. Vad är fotoner egentligen? En partikel utan massa, bara rörelseenergi… Underligt. I vanliga fall jobbar jag ensam men i Hova gjorde jag saker tillsammans med andra. Det var mycket mer lekfullt än i skolan eftersom jag inte la någon press på mig själv, resultatet var inte det viktiga utan samarbetet. Tillsammans med Jennie öberg och Emma Ströde var jag med i kortegen under Hovas riddarvecka, utklädd till träd. Magnus Oledal och jag blev fascinerade av mängden kaffekoppar i missionshuset och gjorde installationen ”Det sista kyrkkaffet” som bl.a refererade till att huset inte längre skulle fungera som kyrka eftersom det sålts. Under riddarveckan hade vi en teatralisk middag i riddarbyn då Sara Lännerström sytt passande kostymer åt alla deltagande. Hon iscensatte också en rolig ljus-show under riddarveckan då förutom flera av oss även ungdomar från Hova deltog. Flera fina utställningar ordnades, vi filmade i ett rivningshus och målade en 20 meter lång tunnel. Det hände mycket utan att det kändes som det då. Det var lugnt och skönt. Jag ser fram emot nästa sommar då jag hoppas kunna vara med igen. Maria Jokitalo