Sommaren 2006 tog Bromölla kommun emot oss.  Vi fick bo på en skola nära havet i Edenryd.  Vi gick ner till havet på en liten väg mellan små hus. En av de många soliga dagarna satt Jennie Öberg och Birgitta Adamsson och målade akvarell på vägen ner till havet. Birgitta målar av ett litet hus och Jennie soptunnan som står bredvid. Jag, Emma Ströde spelar in en film tillsammans med Johan Granbom om att vara kissnödig och hur skönt det då är att sen få kissa. På något sätt skulle det relatera till Ivö verket , Bromöllas största industri där de tillverkas toalettstolar och el-isolatorer. Filmen visas sen under en utställning på biblioteket i Bromölla. Eva, kulturministern i Bromölla höll invigningstal, Johan och Sara Lennerström spelade och vi hade gjort två tårtor med jordgubbar som vi ställde under Saras superstora björnteckning. Det kom nog 9 personer på vernissagen.  En konstnär från Brasilien med lockigt svart hår kom. Vi hade ringt henne innan, hon bodde i Bromölla och kunde en del svenska. Hon kom också och hälsade på oss på skolan i Edenryd. Kylskåpen brummade mycket i den ena byggnaden sen skulle vi köpa nya skärbrädor tyckte kökspersonalen efter projektet men jag förstod aldrig varför. Eva, kulturministern bodde nära oss i Edenryd, vi hade fått låna cyklar så vi cyklade hem till Eva, hennes man hjälpte Estelle Ferreira att föra över bilder till datorn, sen fikade vi. Deras son spelade i ett band, jag tror Estelle och kanske också Sara var ute och festade lite med sonen och bandet. Estelle är från frankrike och pratar engelska med fin brytning. I gympasalen täckte hon golvet med papper. En del av pappret fick vi ifrån en stora Enzo fabrik i närheten som rök och såg ut som ett rymdskepp på natten. I ett omklädningsrum hade Mathias Kristersson gjort musikstudio.  Det skönaste var en kväll när vi satt och åt i Sölvesborg då Mathias frågar om vi har lust att hjälpa honom eller vara med i hans projekt, han vill fota oss med kläder på i natten i vatten, i havet. Jag sitter där på restaurangens uteservering med ölen lite frusen, det är rätt sent och jag är små trött. Bada med kläder... Känner hur jag rynkar på näsan samtidigt som hela gruppen i samklang skiner upp och säger- yes, när, nu va! eller.  Hör jag rätt? Shit va grinig jag är alltså. Kort senare ligger vi allihopa i vattnet med mörkret och natten omkring oss. Så vackert och jag känner hur bra det är med andra människor ibland. Så väldigt fint att alla var på, en skön bild att få vara med i. Emma Ströde